I dag är det minnesceremonier och tillbakablickar kring Akilovs lastbilsattack på Drottninggatan för ett år sedan.  På TV intervjuas politiske reportern Mats Knutsson om vad konsekvenserna blivit.  Han sa att det största var att ingen numera bryr sej om sin integritet, och att denna debatt helt avstannat. Han kunde ha nämnt alla nya möjligheter till övervakning och ingripanden mot allt fler grupper som varit följden.  Och gärna att de stora medierna inte varit så sugna på att lyfta integritetsaspekterna av dessa. Om man granskar de egentliga motiven för den massövervakning som i det offentliga motiveras med terrorism finner man sådana argument som “man kan inte på förhand veta vilka personer som kan bli inblandade i allvarliga brott” (t.ex. Förvaltningsrättens dom 2014 mot Tele2 om massdatalagringen, sid 16 sista stycket).  I bakgrunden finns också en framgångsrikt lobbande upphovsrättsindustri som vill kontrollera vad vi gör på Internet. Man passar alltså på att bygga ett övervakningssamhälle som inte ens Orwell kunde fantisera om, trots att verkligheten visat att i stort sett alla terrorbrott i Europa på senare tid begåtts av personer som polisen känt till och haft under “uppsikt”. Eller borde ha haft.

Vi har fortfarande kvar att allas kommunikationer via telefon, sms, skype och e-postuppkoppling  (utom själva innehållet)  lagras för brottsbekämpande och -förebyggande ändamål, trots att EU-domstolen två gånger i domar (se den senaste) underkänt lagringen som “ett långtgående och synnerligen allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheterna”.  Svenska politiska etablissemanget bryr sej inte om detta.

Piratpartiet vill inte ha en polisstat, där alla betraktas som misstänkta, en stat där hemliga övervakare har rätten att bestämma vem ska anses vara ett hot, något som det inte finns möjligheter att fria sej från.  Mats Knutsson må anse att debatten är död, den pågår utanför medieljuset, och piratpartiet vill synliggöra och driva denna debatt,  om integritet, rättssamhälle och mänskliga rättigheter.  Historien har visat vad som kan hända när medborgarna struntar i detta eller hålls oinformerade.